Jag är otroligt tacksam för den möjligheten att få ha häst sedan så länge jag kan minnas, och jag önskar att jag kommer ja möjligheten att ge mina barn en sån grym uppväxt... Men samtidigt blir man ganska blind då man redan har "fått". Jag har aldrig upplevt den känslan att gå från ridskola till egen häst, jag har aldrig kännt just den känslan. Precis som Flisan skrev, gemensamheten man har på ridskolan, den har inte vi varit med om... Sena kvällar på stallet... Att ha en "favorithäst"... Sitta och kolla på lektioner... Hacka lite på varndra o s v...

Under min tid som hästtjej har jag klarat mig otroligt mycket själv, många timmar i stallet helt själv. Red ut och utforksade nya vägar då jag var runt 9/10 år. Jag red lektion för linda kl 6 varje Måndag, kommer så väl ihåg varje gång mamma släppte av mig i stallet och jag fixade själv, lindade ben, matchade schabrak och så... Dom gav mig möjligheten till egen häst, betalde och så... Men jag valde själv hur jag skulle utnyttja den, jag valde själv att fortsätta då mina föräldrar separedade och jag valde själv att låna ut Lattjo ett år för att jag började lessna...

Men som jag sa så är jag otroligt tacksam för det mina föräldrar gav mig, det finaste i mina ögon... det jag lägger ner massvis av timmar på.... det jag brinner och det jag lever för...

Minne är nu min 6:te häst, och jag lovar att siffran kommar öka om nått år!

Laddar upp massa bilder från då jag var plutt tills nu!

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---

---